Vem är egentligen Janne Josefsson?

Jag räknar med att inom den närmaste veckan få en helt ny bild av personen som ibland kallats "Sveriges främste journalist". Då jag ska göra en personresearch på just herr Josefsson räknar jag med att luska fram några lik i garderoben. Nej skämt åsido, det ska bli intressant att se hur mycket information man faktiskt kan få fram om en person.

Jag måste erkänna att jag tidigare inte reflekterat över hur mycket information som finns tillgänglig för allmänheten. Detta är definitivt väldigt positivt men jag kom på mig själv med att höja på ögonbrynen när jag insåg hur mycket som faktiskt är offentligt... Något naiv kanske?

Valet av person är väldigt intressant. Tänk vilken skandal det skulle bli om en så framstående granskande samhällsreporter som just Janne skulle ha ett antal prickar i körkortsregistret eller skattefuskat! Nej, i ärlighetens namn tror jag inte att jag kommer att hitta sådana uppgifter. Janne har genom åren upprört många människor och något säger mig att det därför gjorts en hel del research på honom förut. Men man ska aldrig säga aldrig. Jag ska därför nu bege mig till skatteverket i Lund och luska.

Blogginlägg A – nyhetsveckan som gått

Veckan har varit fylld av information kring det amerikanska presidentvalet i såväl tv och radio som i tidningarna. Personligen tycker jag det är fruktansvärt intressant att följa så det gör mig faktiskt ingenting att det läggs så stor vikt vid valet. Att det skrivs mycket om de personer som har en möjlighet att snart äntra positionen som världens mäktigaste person är enligt mig och säkerligen de flesta nyhetsvärderare ingen konstighet. Ser man exempelvis till Håkan Hvitfelt som skrivit en hel del om nyhetsvärderingsteorier så passar det amerikanska presidentvalet in utmärkt på flertalet punkter. Det behandlar politik och berör elitpersoner, det har inte ett geografiskt nära avstånd, men en kulturell närhet som ändå gör att det intresserar oss mycket. Några övriga nyheter jag reflekterat över är det senaste skottdramat i USA och domen som föll i fallet Beltran.

Sex döda i ny skolmassaker. Så lyder rubriken i en artikel i DN. Jag fastnade en bra stund framför SVT24 igår natt då det meddelades om det senaste skottdramat på en skola i USA. Det som skrämmer mig är att det är just det senaste skottdramat. Man börjar nästan vänja sig vid och få känslan av att skottlossningar på skolor är en vanlig företeelse i USA. Nu överdriver jag givetvis när jag säger att det skulle vara en vanlig företeelse men det skrämmer mig då jag tror att det inte är alltför långt kvar tills detta blir realitet även i Sverige.

Till att börja med ges dödsfall och olyckor alltid stort utrymme i medierna och stor uppmärksamhet ges då det är barn/ungdomar inblandade. Det sker i USA som är ett land relativt nära vår levnadsstandard/kultur i Sverige. Kopplat till de nyhetsvärderingsteorier vi studerade under medie- och kommunikationsvetenskapen jag läst tidigare så hade Shoemaker, Chang och Brendlinger en teori som fokuserade mycket på avvikelser. När det sker något speciellt som vi inte är vana vid får det stor uppmärksamhet, och folk vill veta mer om händelsen. Som jag nämnde innan så skrämmer det mig att det tycks ske så ofta men det är givetvis fortfarande en avvikelse från det normala när en tidigare elev går in i sin gamla skola och skjuter ihjäl lärare och elever.

Det har senaste tiden varit ett gigantiskt medieuppbåd kring Tito Beltrans rättegång. Beltran åtalades i januari för våldtäkt då han misstänks ha förgripit sig på en 18-årig tjej. De flesta har väl hört något om historien. Intressant i sammanhanget är givetvis att tjejen råkade vara Maria Lundqvists barnflicka. Vad som gör detta helt fantastiskt ur mediesynpunkt är det faktum att vår kära schlagersjungande guru Carola lyckats komma med på ett hörn också. I veckan föll också domen från Ystads tingsrätt som löd: 2 års fängelse för Beltran och 112 035 kronor i skadestånd till barnflickan.

Man kan säga vad man vill om den skandalomsusade rättegången man ska man fundera ur nyhetsvärderingssynpunkt är det inte konstigt att fallet uppmärksammades så mycket. Den amerikanske journalisten Walter Lippmans formulerade redan 1924 två klassiska kriterier för vad som är en nyhet: Den ska väcka känslor hos läsaren och den ska erbjuda läsaren möjlighet till identifikation. Detta uppfylls tydligt i Beltranrättegången. Det sker i Sverige, handlar om en ung tjej som anklagar en man för att antastat henne, givetvis väcker det känslor. En våldtäkt upprör alltid, men att det är en känd svensk operasångare som anklagas för brottet gör händelsen mer intressant, händelsen är rätt unik också då fallet faktiskt är åtta år gammalt och att ingen teknisk bevisning finns överhuvudtaget. Det har varit rena rama cirkusen, lägg till följande incidenter och det känns självklart att Aftonbladets löpsedlar fyllts till bredden varje vecka den senaste tiden:

Förre justitieminister Thomas Bodström agerar målsägarbiträde till barnflickan.

Tito Beltran kollapsar i rättssalen.

Robert Wells, Maria Lundqvist, Lill Lindfors och Carola Häggkvist har vittnat.

I rest my case.