Redan i samband med den första nyhetsartikeln inom journalistiken ifrågasattes min etiska bedömningsförmåga och jag insåg vilka problem man kan ställas inför. Jag valde att besöka en rättegång om djurplågeri där en kvinna stod åtalad för att ha misskött sin katt. Redan när jag läste förundersökningen fick jag en dålig känsla. Oprofessionellt nog kallades hon psykkvinna och polisen hade gett henne öknamnet kattkvinnan. Jag funderade på hur jag skulle ställa mig till detta.
Ville jag åstadkomma ett så högt journalistiskt sensationsvärde som möjligt och jobba i Hänt Extras fotspår skulle jag benämna henne som detta och få till en tjusig uppseendeväckande rubrik. Men jag kände att det gick emot mina principer. Det känns meningslöst att använda nedvärderande uttryck om någon på det sättet för att få en spännande rubrik eller sälja fler tidningar. Min inre röst sade något klyshigt i stil med: gör det enda rätta. Psykkvinnan blev i min artikel därför endast kvinnan.
Jag tänkte vidare kring detta då jag läste på PO:s hemsida om när GT 2006 fälldes för publiceringarna om Hagamannen. Tidningen gav ut uppgifter om mannens familj, det publicerades en bild på familjens hus och grannarna intervjuades. Familjen anmälde GT då de kände sig djupt kränkta vilket jag förstår. Osmakligt av GT då de publicerade detta mindre än ett dygn efter att familjen informerats om gripandet.
Fallet bryter mot flera punkter i de etiska reglerna för press, TV och radio, och jag tänker framförallt på de som rör personlig integritet och namnpublicering. Man ska avstå från publicitet om inte ett stort allmänintresse finns som kräver offentlig belysning. Detta fanns dock verkligen i det här fallet. Det hade skett en serie kvinnoöverfall under flera års tid i Umeå. Folk var rädda och givetvis intresserade av att hitta förövaren så fort som möjligt. Men innan någon är dömd är det farligt att peka ut personen och dess anhöriga. Det är högst väsentlig att tänka på att en person som är misstänkt för ett brott faktiskt alltid är oskyldig until proved otherwise. Tänk på vilken stämpel man får om man anklagas för ett brott. Tänk sedan att detta inte ens är sant. Man har lätt förutfattade meningar och i en så seriös anklagelse är man ofta sen stämplad för livet, även om man aldrig fälls.
GT hävdade att även om dem inte avslöjat hans identitet skulle uppgifterna ändå spridas snabbt från andra håll och det fanns inte några direkta tveksamheter om att den gripne var just Hagamannen. PO:s bedömning och senare PON:s beslut blev att GT inte iakttagit god publicistisk sed och att tidningen borde klandras. Jag tycker att bedömningen var helt korrekt. Nu var uppgifterna riktiga och man hade gripit rätt man MEN det ger dem ändå ingen rätt att döma ut personen i förväg och framförallt inte så snabbt på grund av hänsyn till de anhöriga.
Det är givetvis av största vikt att det som presenteras i nyhetsutbudet är sant. Som det säkert märks är jag även mycket för punkterna som berör respekt av människors integritet. Möjligtvis kan mitt sätt att tänka göra att ingen läser mina artiklar i framtiden. De kanske blir lite ospännande för att jag vill ta hänsyn till alla inblandade parter... men men jag kommer i alla fall sova gott om natten :)
