Veckan har varit fylld av information kring det amerikanska presidentvalet i såväl tv och radio som i tidningarna. Personligen tycker jag det är fruktansvärt intressant att följa så det gör mig faktiskt ingenting att det läggs så stor vikt vid valet. Att det skrivs mycket om de personer som har en möjlighet att snart äntra positionen som världens mäktigaste person är enligt mig och säkerligen de flesta nyhetsvärderare ingen konstighet. Ser man exempelvis till Håkan Hvitfelt som skrivit en hel del om nyhetsvärderingsteorier så passar det amerikanska presidentvalet in utmärkt på flertalet punkter. Det behandlar politik och berör elitpersoner, det har inte ett geografiskt nära avstånd, men en kulturell närhet som ändå gör att det intresserar oss mycket. Några övriga nyheter jag reflekterat över är det senaste skottdramat i USA och domen som föll i fallet Beltran.
Sex döda i ny skolmassaker. Så lyder rubriken i en artikel i DN. Jag fastnade en bra stund framför SVT24 igår natt då det meddelades om det senaste skottdramat på en skola i USA. Det som skrämmer mig är att det är just det senaste skottdramat. Man börjar nästan vänja sig vid och få känslan av att skottlossningar på skolor är en vanlig företeelse i USA. Nu överdriver jag givetvis när jag säger att det skulle vara en vanlig företeelse men det skrämmer mig då jag tror att det inte är alltför långt kvar tills detta blir realitet även i Sverige.
Till att börja med ges dödsfall och olyckor alltid stort utrymme i medierna och stor uppmärksamhet ges då det är barn/ungdomar inblandade. Det sker i USA som är ett land relativt nära vår levnadsstandard/kultur i Sverige. Kopplat till de nyhetsvärderingsteorier vi studerade under medie- och kommunikationsvetenskapen jag läst tidigare så hade Shoemaker, Chang och Brendlinger en teori som fokuserade mycket på avvikelser. När det sker något speciellt som vi inte är vana vid får det stor uppmärksamhet, och folk vill veta mer om händelsen. Som jag nämnde innan så skrämmer det mig att det tycks ske så ofta men det är givetvis fortfarande en avvikelse från det normala när en tidigare elev går in i sin gamla skola och skjuter ihjäl lärare och elever.
Det har senaste tiden varit ett gigantiskt medieuppbåd kring Tito Beltrans rättegång. Beltran åtalades i januari för våldtäkt då han misstänks ha förgripit sig på en 18-årig tjej. De flesta har väl hört något om historien. Intressant i sammanhanget är givetvis att tjejen råkade vara Maria Lundqvists barnflicka. Vad som gör detta helt fantastiskt ur mediesynpunkt är det faktum att vår kära schlagersjungande guru Carola lyckats komma med på ett hörn också. I veckan föll också domen från Ystads tingsrätt som löd: 2 års fängelse för Beltran och 112 035 kronor i skadestånd till barnflickan.
Man kan säga vad man vill om den skandalomsusade rättegången man ska man fundera ur nyhetsvärderingssynpunkt är det inte konstigt att fallet uppmärksammades så mycket. Den amerikanske journalisten Walter Lippmans formulerade redan 1924 två klassiska kriterier för vad som är en nyhet: Den ska väcka känslor hos läsaren och den ska erbjuda läsaren möjlighet till identifikation. Detta uppfylls tydligt i Beltranrättegången. Det sker i Sverige, handlar om en ung tjej som anklagar en man för att antastat henne, givetvis väcker det känslor. En våldtäkt upprör alltid, men att det är en känd svensk operasångare som anklagas för brottet gör händelsen mer intressant, händelsen är rätt unik också då fallet faktiskt är åtta år gammalt och att ingen teknisk bevisning finns överhuvudtaget. Det har varit rena rama cirkusen, lägg till följande incidenter och det känns självklart att Aftonbladets löpsedlar fyllts till bredden varje vecka den senaste tiden:
Förre justitieminister Thomas Bodström agerar målsägarbiträde till barnflickan.
Tito Beltran kollapsar i rättssalen.
Robert Wells, Maria Lundqvist, Lill Lindfors och Carola Häggkvist har vittnat.
I rest my case.
6 kommentarer:
Jag håller med dig om att Beltran-målet har alla ingredienser som en nyhet ska ha. Kändis som är anklagad, kändisar som vittnar och hög dramatik. Dessutom är våltäktsmål en aktuell fråga där samhällsdebatten om beviskrav och annat varit intensiv.
Skolskjutningar i USA tycks komma allt tätare tycker man. Det som gör nyheten är givetvis känslan av att det kunde varit jag som drabbats. Eller är det så? Är USA ett särskilt drabbat land? Är Sverige säkert?
Ja, "cirkus-Tito" va skönt att läsa att du skriver att det är rena rama cirkusen. visst är det och det får sådant enormt utrymme. Dock är det ju så att den om man analyserar den närmare uppfyller i princip alla krav som Hvitfelt har på högt nyhetsvärde.
När det gäller skottlossningarna på skolor i USA så är jag verkligen beredd att hålla med dig, visst är det skrämmande och man får liksom känslan av att det är på väg häråt...det hände ju trots allt i vårt grannland för inte alls länge sedan. Måste också verkligen hålla med om att det påverkar en mer när det handlar om USA som du säger har en liknande standard och kultur som vi...man reagerar kanske mer då än om det händer i ett land som har större oliker med sverige.
Självklart ska jag påpeka att jag tycker att att kombinationen barn och mord alltid har högt nyhetsvärde...
Intressant läsning, lycka till i fortsättningen.
Vilket härligt språk du har! Enkelt men ändå färgrikt!
Håller med dig till fullo angående dina nyheter. Tito-rättegången skrev jag också om och är faktiskt helt sanslös i flera avseenden.
Skottdramat fascinerade mig också. Det är verkligen så hemskt när det inträffar så ofta som det faktiskt gör. Och just att medierna formulerar sig just "det senaste" gör det än värre.
Jätteintressant blogginlägg!
(de bloggar som jag skulle kommentera på har inte skrivit något/inte skaffat en blogg så jag kommenterade din blogg istället)
Håller med tidigare kommentatorer, vilket fint driv du har i ditt språk. Känns som vi sitter och snackar mitt emot varann över fikabordet -- härligt!
De nyheter du fokuserat på känns helt relevanta.
Men jag gjorde en tankelek. Byt ut ordet presidentval mot Schlagerfestival. Visst blir det skojsigt! Mediabevakningen är fantastiskt surrealistisk ibland, då massiv insats läggs på en kvasihändelse som Melodifestivalen.
Nåväl, jag vill inte "dissa" den, folket behöver både bröd och skådespel och det får i alla fall det ena på detta sätt.
Då kanske det är lättare att stå ut i denna värld där det händer fasansfulla saker varje sekund.
Tack för ditt inlägg på min blogg!
/madde s (kurskamrat)
Hej Sandra!
När det gäller den kände världsartisten så var det svårt att missa den i nyhetsflödet. Det är ju också den som vi har skrivit om allihop på kursen. En pseudonyhet som får enorma mediala proportioner av en enda anledning. Att kändisar av olika slag figurerar i de flesta roller. Hade det varit ett "vanligt" våldtäktsfall så hade det knappast renderat ens en notis i tidningen. Som bekant är det tyvärr ett alldeles för vanligt förekommande brott för att det ska uppmärksammas. Det ska till någon snaskig ingrediens för att ges medieutrymme.
Skottlossningar på amerikanska skolor hör nästan till vardagen nuförtiden. Det känns nästan som att löpsedlar och tidningsrubriker kan återanvändas eftersom det är företeelser som börjar bli regelbundet återkommande. Att denna typ av tragiska händelser får stora proportioner i svenska media har till stor del sin orsak till att det amerikanska samhället är en del i vår kulturella sfär. Även om det ligger långt bort så är det nästan som om svenskar har drabbats. Skulle en tio gånger större massaker inträffa i Nigeria så hade på sin höjd en minimal notis varit resultatet.
Hela ditt blogginlägg är klokt och välformulerat skrivet. Det är bra hänvisningar till såväl teoretiska resonemang som "empiri" i form av exempel ur nyhetsfloden. En fröjd att läsa!
/Jens
Mycket bra inlägg och bra språk du använder! Jag håller med dig om att det är väldigt intressant att läsa om det amerikanska presidentvalet, samtidigt som jag blir lite besviken över att medierna i Sverige rapporterar så lite om John MCcain, man kan ju nästan tro att presidentvalet bara handlar om Clinton och Obama. Jag vill gärna veta lite mer om denne person som kanske blir USA:s näste president och världens mäktigaste man. Nyheten om skolmassakern i USA som du tar upp är också väldigt intressant. Jag har också funderat på om dessa galenskaper så småningom kommer att sprida sig till Sverige. Precis som du skriver, så börjar man också vänja sig att sånt förekommer i USA och att det är en vanlig företeelse i landet. Det måste ju vara någon slags avtrubbningseffekt jag och många andra drabbas av. Vad gäller fallet med Tito Beltran som jag också har skrivit om så håller jag med dig om att Walter Lippmans två klassiska kriterier för vad som är en nyhet uppfylls tydligt i Beltranrättegången. Jag tycker det är kul när du säger om rättegången att "Det har varit rena rama cirkusen", för det är precis vad det har varit. De incidenter som du avslutar med är kanonbra! Och jag säger detsamma som du i det här fallet: "I rest my case".
David
Skicka en kommentar