Blogginlägg D: Journalistik i kris?

Både journalisten och läraren Gunnar Nygren liksom brittiske journalisten Nick Davies är överens om att journalistens roll går en dyster utveckling till mötes. I Gunnar Nygrens bok ”Yrke på glid” uttrycker han att det skett en deprofessionalisering av de enskilda journalisternas roller. Han menar att de stora mediekonglomeraten har en enorm makt, medan journalisternas makt minskar alltmer. Han tycker det är trist att journalisterna börjar fungera enbart som innehållsleverantörer, och menar att yrket måste innebära något mer än att enbart dra in pengar till medieföretagen.

Jag håller med Gunnars Nygren, men jag tror ändå att bilden han målar upp är något överdriven. Visst ser vi en ökad globalisering i världen och enorma mediekonglomerat tar över stora områden. Rupert Murdoch köpte till exempel nyligen Dow Jones och adderade det till sitt imperium News Corporation. Men jag vill ändå inte påstå att journalisternas roll är så infekterad som han förevisar. Det går inte att peka ut en skyldig syndabock utan jag tror snarare att det är samhället som håller på att förändras. Medierna smälter samman alltmer. Man kan numera såväl se på TV som läsa tidningen och lyssna på radion via nätet och det är därför inte så konstigt att journalisternas roll har kommit att se något annorlunda ut. Men som sagt så tror jag inte att journalistiken är på väg att dö ut på grund av detta. Dock har han nog rätt i att man som journalist måste arbeta något hårdare och anpassa sig till utvecklingen som sker.

Nick Davies intresse för journalistikens förändrade ställning väcktes främst efter invasionen i Irak. Det stod i princip på varje löpsedel att USA invaderade Irak på grund av att landet hade massförstörelsevapen – något som senare visade sig vara felaktigt. Nick Davies menar att på grund av mediernas stora roll i händelsen är det viktigt att kritisera detta. Han väljer ett strålande exempel för att diskutera problemet. Det var ett enormt snedsteg medierna gjorde, och jag minns hur lurad man kände sig. Även om jag tar med en nypa salt vad som skrivs i Aftonbladet så brukar jag känna mig tillförlitlig med en källa som BBC.

En del av problemet var bristen på tid. Allt ska numera gå så fruktansvärt fort. Precis som Gunnar Nygren nämner så har vi gått från en deadline om dagen till en konstant löpande deadline. När en betydelsefull händelse som invasionen av Irak sker vill medierna ut med så mycket information som möjligt, så snabbt som möjligt, och helst vara först med det dessutom. Tidspressen gör att alla källor inte kollas upp och så vidare, vilket är ett väldigt stort problem. Det är även ett problem att journalister idag använder sig mycket av andrahandsmaterial som nyhets- och pr-byråer – även detta på grund av tidsbrist.

Slutligen bör också journalisternas alltmer tydliga positionering vid datorn kritiseras. Ett verkligt, målande reportage om Buenos Aires kan och bör inte skrivas inne på ett kontor på Östermalm. Lite överdrivet visst, men en stor del av journalistyrket är att beskriva verkligheten som den är och detta måste göras genom att journalisten själv är en del av den. I kombination med detta måste man fortsätta att sträva efter att det man skriver är baserat på tillförlitliga källor. För även om man inte ska ”tro på allt som står i tidningen” är väl ändå sanningen ett av de viktigaste målen att sträva efter som journalist?